Möt några goda lyssnare!

Varför är barnkonventionen viktig för dig?

– Ska man jobba med barn och ungdomar är barnkonventionen ett rättesnöre. Där står allt man behöver för att bli en bra barnmedarbetare; ta till exempel artikeln där det står att alla barn har lika rättigheter, tänk om man kunde leva efter den devisen i skolan!
– När jag arbetade i skolan lyfte jag fram barnkonventionen som ett av de viktigaste styrdokumenten, nästan före läroplanen. Tyvärr är barnkonventionen inte lag, men för mig är den en lagtext ändå.

Hur använde du dig av barnkonventionen när du var rektor på Katarina Norra skola?

– Om man förutsätter att alla barn ska ha samma rättigheter och lika värde och alla elever och barn ska ha möjligheter att göra sin röst hörd, då gäller det att organisera skolans arbete och dagarna så att det går att genomföra. I en organisation är det väldigt viktigt att kunna genomföra det man tror på och vad skolan behöver då är ett bra elevråd. För att kunna få ett bra elevråd krävs en bra och bred rekryteringsbas. På Katarina Norra skola organiserade vi skolans alla 700 elever i tiomannagrupper som leddes av en vuxen mentor. Mentorn kunde vara vilken vuxen som helst på skolan, kriteriet var att han eller hon vågade vara vuxen. Mentorgrupperna arbetade med bland annat med bestämmande- och attitydfrågor och varje grupp valde ut en representant från gruppen till elevrådet.

Vad var vinsten med mentorgrupperna?

– När du har den här typen av mindre vuxenledda grupper så har alla barn chans att komma till tals i frågor som rör dem. Gruppen är tillräckligt liten för att alla ska våga säga vad de tycker.

Ledde grupperna till förändringar på skolan?

– Ja, varje grupp kunde ta upp frågor och skicka vidare till elevrådet. Men frågorna stannade inte där, utan vi hade utvecklat en demokratiform på skolan där elever, föräldrar och personal ingick i en lokal styrelse och elevrådet utsåg representanter till den. Då fick barnen en direktfil in i maktapparaten och deras frågeställningar och funderingar var precis lika viktiga som de vuxnas.
Barnen var också delaktiga i de arbetsgrupper som skolan hade, bland annat i budgetgruppen.

Vad ville barnen förändra?

– En konkret fråga var att eleverna ville ha fasta hårtorkar i omklädningsrummen. Elevrådet fick i uppdrag att utreda kostnaden och det visade sig att hårtorkarna skulle kosta 60 000 kronor. Då sa eleverna själva att det var för dyrt och att pengarna kunde användas till mer väsentliga saker.
Hade barnen inte varit med i budgetarbetet och själva tagit reda på kostnaden hade de inte fått förståelse för pengars värde. Nu fick de också insyn i hur vi använde pengarna i skolan.

Hur blev du hjälpt av barnkonventionen i ditt arbete som rektor?

– Om du arbetar på det här sättet får du en mängd med engagerade människor som är beredda att vara med i processen och det blir mycket lättare att arbeta som skolledare. Styrelsearbetet med arbetsgrupper satte igång processer med elever, föräldrar och personal och det var de som gjorde själva jobbet. Jag som rektor fick en annan roll, bland annat blev det mitt arbete att ta fram material till budgetgruppen så att de förstod hur de kunde jobba.

– Eleverna var också med och bestämde hur utvärderingen av skolan skulle ske. Till exempel ville de inte ha kvar de fasta frågorna och deras argument var att de ville diskutera andra frågor än de som fanns i formuläret. De ville ha öppna frågor om vad som var bra med skolan och vad som behövde förbättras så att vi skulle få reda på vad varje elev tyckte.
– Eleverna tyckte inte heller att lärarna skulle organisera utvärderingen utan att skolledarna skulle göra det. Vi var då tre stycken, rektor och två biträdande rektorer, och delade upp varje årskurs mellan oss. Det var ett jättejobb att organisera, men vi lyckades! De små som ännu inte kunde skriva fick vi intervjua personligen, jag hade 60 elever jag pratade enskilt med.
Det viktiga var att respektera varje individ och ta det de sa på allvar, även när det handlade om bättre färgpennor. Det gav mig otroligt mycket och eleverna fick möta vuxna som lyssnade på dem och respekterade dem.
– Det var ett enormt jobb att sammanställa utvärderingen men även här var eleverna delaktiga. Det ingick att göra färdigt det man varit med om att bestämma.

Vad är det som hindrar att fler skolor arbetar på det viset?

– Förutom att det är krävande så tror jag att den största stoppklossen är skolledningen – man varken vågar eller vill släppa ifrån sig makt. Men som skolledare får du tillbaka så väldigt mycket och du får en arbetsmiljö som är lätt att arbeta i där många är med och hjälper till i processen. De senaste åren i min karriär har varit de absolut mest intressanta och lyckosamma.

Vilka råd och tips har du till lärare och skolpersonal för en praktisk tillämpning av barnkonventionen?

– Du måste hitta bra lösningar för att eleverna ska komma till tals på ett bra sätt och du måste binda upp eleverna tillsammans med bra vuxna. Det absolut viktigaste är att få personalen att arbeta efter det och då måste all skolpersonal utbildas i vad barnkonventionen egentligen innebär och hur vi ska leva efter den.
Även om barnkonventionen inte är lag så är den ju tvingande och den säger att barnets bästa ska komma i främsta rummet och det är ju därför vi vuxna är anställda i skolan – för barnets bästa.